Keramiska implantat – alumina och zirkonia i vården
För robotarKeramiska implantat används i höft- och knäledsproteser samt tandvård. Lär dig skillnaden mellan alumina och zirkonia och när keramik är ett bra val.

Keramiska implantat är en etablerad del av modern sjukvård, särskilt inom ortopedin och tandvården. Till skillnad från titan och andra metaller är keramik ett icke-metalliskt material som uppskattas för sin hårdhet, sin motståndskraft mot slitage och sin biokompatibilitet. På Materialsbusinesscenter går vi igenom vilka keramer som används i medicinska implantat, varför de väljs och vad som skiljer dem från metallimplantat som titan.
Vilka keramer används i implantat?
De två vanligaste keramiska materialen i medicinska implantat är alumina och zirkonia. Alumina, eller aluminiumoxid, är ett hårt och slitstarkt keramiskt material som har använts i höftledsproteser sedan 1970-talet. Zirkonia, eller zirkoniumoxid, är ännu segare och mer motståndskraftig mot sprickbildning, och används bland annat i tandkronor, tandimplantat och ledytor. Båda materialen är oxidkeramer, det vill säga keramer som innehåller syre, och de är biokompatibla, vilket innebär att kroppen vanligtvis accepterar dem utan inflammation eller avstötning.
Fördelar med keramiska implantat
Den främsta fördelen med keramik är slitstyrkan. En keramisk ledyta slits långsammare än en metallisk yta, vilket ger mindre slitagepartiklar i den omgivande vävnaden. Mindre slitage kan minska risken för att protesen lossnar över tid och förlänga implantatets livslängd. Keramik är också korrosionsbeständigt och frisätter inga joner på samma sätt som vissa metalllegeringar kan göra. Dessutom är keramik hårdare än ben, vilket gör materialet motståndskraftigt mot repor och nedsmältning av ytan. En hård yta innebär också att motdelen, till exempel en polyeteninlägg, kan slitas snabbare, vilket är något kirurgen tar hänsyn till vid val av kombination.
Nackdelar och risker
Keramikens största svaghet är sprödheten. Keramik tål höga tryckbelastningar väl, men är mer känslig för stötar och skärande påfrestningar än metall. Ett keramiskt implantat kan i sällsynta fall spricka eller fraktureras, särskilt om det utsätts för en oväntad eller ojämn belastning. Därför krävs noggrann dimensionering, och keramiska komponenter behöver ofta en viss tjocklek för att vara tillräckligt starka. Tillverkningsprocessen är också mer krävande än för många metallkomponenter, vilket kan påverka kostnaden och tillgängligheten.
Jämförelse med titan och metall
Titan är det vanligaste materialet i medicinska implantat idag, särskilt för implantatets stomme och de skruvar som fästs i benet. Titan är segt, lätt och väletablerat, men det kan slitas mot andra metall- eller keramiska ytor och frisätta metalljoner. Keramik används därför ofta som ledyta tillsammans med en metallisk stomme: en keramisk kula i en höftledsprotes kan till exempel paras med en metallskaft i benet. Kombinationen ger keramikens slitstyrka tillsammans med metallens seghet.
På Materialsbusinesscenter har vi tidigare skrivit om titan i medicinska implantat, där vi går igenom varför titan används så ofta och hur det fungerar i kroppen. Den artikeln är ett bra komplement till den här om du vill förstå skillnaden mellan keramik och metall.
Användningsområden i höft och knä
Inom ortopedin används keramik främst som ledyta i höftledsproteser och knäledsproteser. En keramisk ledyta kan kombineras med keramik eller med polyeten, en medicinsk plast. Keramik-keramik-kombinationen ger mycket lågt slitage, men kräver exakt inpassning eftersom keramik är stelt och inte ger efter på samma sätt som metall kan göra. Yngre och mer aktiva patienter kan ibland erbjudas keramiska ytor eftersom de tål hög belastning och sliter långsamt, men beslutet fattas alltid av kirurgen utifrån patientens ålder, aktivitetsnivå och hälsa. Det finns inga garantier för hur länge ett implantat håller, och varje fall bedöms individuellt.
Keramik i tandvården
Inom tandvården är zirkonia ett av de vanligaste keramiska materialen. Det används för tandkronor, broar och implantatkronor eftersom det är tandfärgat, starkt och biokompatibelt. Zirkoniakeramik kan slipas och formas med hög precision, och det ger ett naturligt utseende som liknar en riktig tand. Alumina används i mindre utsträckning inom tandvården men förekommer i vissa tandimplantat och proteskomponenter. Eftersom zirkonia är metallfritt är det också ett alternativ för patienter som vill undvika metall i munnen.
Vanliga frågor om keramiska implantat
Hur länge håller ett keramiskt implantat? Livslängden beror på var implantatet sitter, vilken belastning det utsätts för och hur operationen utförs. Keramiska ledytor sliter långsamt, men inget implantat håller för alltid, och uppföljning hos läkare behövs över tid.
Är keramik säkrare än metall? Keramik frisätter inga metalljoner och är mycket slitstarkt, men det är sprödare än metall. Båda materialen har sina styrkor, och valet beror på implantatets placering och patientens behov.
Kan man vara allergisk mot keramik? Allergiska reaktioner mot keramiska implantat är ovanliga eftersom materialet är biokompatibelt och inte frisätter joner på samma sätt som vissa metaller.
Om du vill veta mer om materialval inom medicinteknik kan du läsa vår artikel om biomaterial i medicinteknik, där vi beskriver olika typer av material och deras biokompatibilitet.
Relaterade artiklar

Titan i medicinska implantat – varför det används så ofta
Titan är ett av de vanligaste materialvalen för medicinska implantat. Här går vi igenom varför titan väljs, vilka implantat som använder det, ytbehandling, risker och jämförelse med andra material.
Läs artikeln
Smarta material i medicinteknik – responsiva material för vård
Smarta material ändrar egenskaper i kontakt med kroppen och används redan i implantat, läkemedelsförsörjning och diagnostik. Läs hur tekniken fungerar i medicinteknik.
Läs artikelnMedicon Village – forskningsparken för life science i Lund
Medicon Village är Nordens största science park för life science. Här finns Materials Business Center bland 180 organisationer på 132 000 kvadratmeter i Lund.
Läs artikeln
Biomaterial i medicinteknik: typer och biokompatibilitet
En översikt av biomaterial inom medicinteknik: metaller, polymerer, keramer, biokompatibilitet enligt ISO 10993 och hur implantat fäster i vävnad.
Läs artikeln